Gestaltterapin har sina rötter i psykodynamiska teorier, kroppsterapi, existentialism, gestaltpsykologi och österländsk filosofi. Utifrån detta har Fritz Pearls skapat en helhet.
Gestaltterapi är upplevelseorienterad; att öka sitt medvetande om vad individen känner, tänker och varseblir.
När tanke, känsla och vad som sker utanför individen samspelar på ett bra sätt lever personen i nuet och handskas med sig själv och omgivningen på ett konstruktivt sätt.
När vi mår dåligt psykiskt, inte riktigt förstår vad som sker i oss själva eller hur omgivningen svarar på våra kontaktförsök så är ofta samspelet mellan tanke, känsla och varseblivningen i otakt med varandra.
Det kan ha många orsaker. Inom gestaltterapin talar vi om överlevnadsstrategier. När barnet inte blir bemött på ett adekvat sätt så skaffar den sig olika strategier för att handskas med omgivningen.
Om t.ex. barnet uppfattar att mamma inte klarar av eller tillåter att barnet gråter lär barnet sig att hålla inne med sorgen. När barnet inte tillåter sig att gråta och kväver gråten är det den bästa lösningen för tillfället. Men i längden och som vuxen är personens möjligheter att uttrycka sina känslor begränsade och medför troligtvis svårigheter. Det är en överlevnadsstrategi som var bra för barnet och skapar problem som vuxen.
De situationer som barnet skulle ha behövt ge uttryck för sin sorg och hindrats blir oavslutade händelser som behöver avslutas. Individen behöver komma i kontakt med sorgen.
Gestaltterapin handlar om att personen som går i terapi tillsammans med terapeuten utforskar vad klienten gör, och hur den gör. I syfte att öka medvetenheten om klientens tankar och känslor i olika situationer. Detta för att få en mer fullständig bild och upplevelse av situatione ,vilket gör att individen har större möjlighet att välja och ta ansvar för sina val och handlande.
Vill du läsa mer om gestaltterapi finns det på Gestaltakademins hemsida hänvisningar till litteratur och artiklar, liksom på GestaltinFormation.
© Pirjo Huusko 2007